Allergisk!

Så, då har vi fått slutresultatet på utredningen om Maggies kliande. Hon är allergisk mot en hel massa saker.

Veterinären sa att det var ett av de mer extrema resultaten hon sett... Nu gör man ett specialanpassat vaccin som vi ska ge henne (spruta) till att börja med rätt ofta (varannan vecka?) men allteftersom mer och mer sällan. Vaccin funkar på ca 70% av de allergiska hundarna, så vi håller en tumme. Tills vidare så får hon cortison. Det gör att hon inte kliar sig så mycket, men samtidigt så gör det att pälsen är lite gles. Och så håller vi på att städa bort kuddar, filtar, mattor (så mycket som är rimligt), och hon ska helst inte sova i sängarna. Lojsan protesterade och vi har beslutat att hon får sova i Lojsans säng men bara om hon byter sängkläder varje vecka. Inte trodde vi att det skulle vara såhär krångligt att ha hund...

Höstrapport

Nu har det gått 8 veckor med specialfoder. Första tiden gick bra eftersom hon fick cortison, inget kli. Men när cortisonet planades ut så började det igen. (Toppen för henne att det funkade och att hon fick en viloperiod. Och för mig visar det också att det faktiskt fanns ett problem, jag hade ju läst att leda/stress kan göra att vissa hundar börja klia och gnaga på tassarna. Men eftersom hon slutade iom cortisonet så är ju inte det problemet - skönt (iofs så tror vi inte att hon är varken uttråkad eller stressad - men ändå...)). Så fodret hjälpte inte, det verkar alltså inte som om det är maten som hon är allergisk mot. För två veckor sen så tog vi då blodprov för att gå vidare och vi har också, på veterinärens förslag och via kenneln, varit i kontakt med Holland (Borchmoor´s) och de säger att ingen av hennes förfäder har några allergier. Förra veckan ringde veterinären och meddelade att det gett positivt utslag i alla 3 grupperna. Så nu går man vidare och kollar vad i undergrupperna som hon reagerar på. Sen, när man vet precis, så gör man ett anpassat vaccin som hon ska få, i början var 7:e månad men allteftersom med längre intervaller. Hä bli dyscht de här sa stämman... men det viktigaste är att hon kommer att må bra. Just nu går hon på en svag underhållsdos cortison - funkar sådär... men vi hoppas på att få svar snart, och därmed lindring!

Sommarrapport

För ett par veckor sen så va Maggie till veterinären (igen!) och det togs biopsier för att kolla hennes kliande. Svaren visade att det inte var någon direkt ärftlig sjukdom, så nu är vi tillbaka på ruta ett igen med att kolla födoämnesallergi. Vi har skaffat ett specialfoder där tydligen proteinerna är sönderslagna för att så att säga nollställa henne. Sen, efter 6 - 8 veckor så går man tillbaka och introducerar ett protein i taget för att se om hon reagerar på det. Det är en lång process och det värsta är att hon inte får äta så mycket som en korvbit ens - det är bara specialfodret som gäller. Men veterinären skrev ut cortison som hon får nu ett par veckor i början för att lindra klådan - och det hjälper! Hurra! Men hon väger för lite - ungefär ett kilo ska hon upp. Vi ser det knappt, det har ju liksom smugit sig på, men stackars Susanne (kennelägaren) fick sig en chock. Men vi jobbar på det, sakta men säkert.

Annars så har vi börjat ha henne lös när vi är ute i skogen. Hon hoppar och skuttar som en galen kanin, men håller sig hela tiden i närheten och liksom vallar oss. Det är riktigt trevligt. Och så har vi badat några gånger också. Tennisbollen är liiite för stor att greppa när den flyter, men favvobananen går bra. Men hon fryser fort, även i gassande sol. Ska kanske sy en badkappa ;) Och vi har skaffat klövjeväskor - inte någon reaktion alls, det är samma fart som vanligt!

Diet!

OK, nu har de satt mig på diet också! Visserligen mycket god sådan, men det blir lite tråkigt i längden med samma mat. Fast jag äter med samma goda aptit ändå - tänk om jag inte fick nå´t alls! Tanken är att kolla om det kanske är maten jag får kli av. Än har det inte funkat...

Stackars hund!

Inte nog med att man har operationsärr och bara får springa och hoppa lite. Nu kliar det också - matte hoppas på rävskabb och väntar ivrigt på telefon från veterinären. Under tiden så måste man fortfarande ha strut och dessutom strumpa(!) eftersom jag gnager som en galning på kliet och har lyckats få till ett sår på foten... synd om! Men jag får mycket mat eftersom veterinären tyckte att jag behövde gödas - toppen!

Utan stygn!

Idag har vi tagit bort stygnen. Gick hur smidigt som helst, men det är lite rött på ett ställe så fortfarande gäller strut på och försöka ta det lugnt- Inte det lättaste när man är en uttråkad liten terrier!

Dagsläget

Maggie kryar på sig. Nu hoppar hon ner från muren i trädgården utan prut. Upp och ner i soffor och sängar. Hon får mer och mer mat, men fortfarande för lite... Att gå ut och gå har inte varit populärt, trots att vi tar av struten då, men förmodligen har det intensiva regnandet haft sitt med i spelet. Idag är det uppehåll, och sol(!), så det kanske går bättre nu. Stygnen tas efter ca 14 dagar, det känns lååångt!

Efter operationen

Nu är Maggie hemma. Det var en benbit, ca 2 kubikcentimeter (enligt Lojsan) som ställde till problem. Nu tassar hon omkring med strut på huvudet och stygn på magen. Hon ser sååå miserabel ut! Foto kommer. Dessutom ska hon mer eller mindre svältas de närmaste dagarna, livet är bra bedrövligt ibland...

Nästan ett kinderägg - fast bara två

I går em lyckades Maggie ta sig in i en säck torrfoder och åt ca 3 hg i ett svep. Mätt och rund om magen så promenerade vi flera timmar på kvällen, Maggie rätt pigg och glad. Tidigt tidigt i morse var det så dags att börja promenera igen. Denna gång med en klart slöare hund. Diarré flera gånger. Under dagen har hon bajsat löst ungefär en gång i timmen, men hon har hela tiden försökt mer, och gnällt och gnytt under tiden. Vid tvåtiden ville hon inte röra sig mer och darrade och verkade ha feber samt kräktes. Telefon till veterinären som tyckte att vi skulle komma in. Efter undersökning togs röntenbilder och det visade sig då att hon hade ett främmande föremål i magen, förutom att magen är proppfull. Så det blev att lämna kvar henne för operation. Operatören ringde nyss och det hade gått bra, föremålet var en stor benbit (som Bror tror att hon hittade i förrgår under en promenad). Nu blir hon kvar över natten och förmodligen hela dagen i morron. Vi ska till Hudik på studentfirande, så vi hoppas att vi hinner både fira och hämta hund. Konstigt att två konstiga saker händer samtidigt, benbit och 3 hg torrfoder.... Och hon och Lojsan som hade avslutning på agilityn i kväll...vi åkte dit ändå och kollade lite, men det ärr såklart roligare med hund.

Hundhelg

Nu i kristi him så har det varit en massa aktiviteter för Maggie. På torsdag så var Lojsan på klickerdag från tidig förmiddag, och sen på kvällen så var det agilitykurs. På fredag så kom Mathilda (mest hundintresserade kompisen ever) och då blev det intensivträning hemma hela dagen. Igår söndag så var de Brors tur att gå på kurs och då blev det spår - verkade rätt kul, får väl se om det blir nå´n fortsättning. Maggie är nog rätt trött idag- det kanske är skönt med en dag hemma ensam i lugn och ro.

När ni är i Spanien

Det vill till att ha det bra! Här är det bara slit och släp. Ränna i skogen och leta efter troll, eller vad det heter, morgon och kväll. Är det inte träning så är det utsättning, för att inte tala om att trava ved. Det finns något som kallas Finnsjön där det finns en massa fåglar att hålla efter, där löper jag omkring ska ni tro. Nere i sjöstugan finns en liten pojke som hade gått ifrån sin smörgås, så den gick jag in och tog hand om. I natt blir det ett elände, farfar tänker flytta, jag får inte vara i hans säng klia mig eller ruska på mig, han skall duscha flera gångern och ha rent i sängen (Lojsan känner visst till det där). Vadåååå duger jag inte längre? Hur ska jag ha koll på båda två då? I morgon tänker dom visst åka ifrån mig också. Tur att ni snart är på hemväg.
Yyyyyl från Maggie (via kommentar av farmor på tonåring...)

Nu är det vår!

Läskiga djur

Idag på lunchpromenaden så gick vi förbi en hage med stooora fyrbenta djur som lufsade omkring. Jätteläskigt tyckte Maggie som gjorde allt hon kunde för att skrämma iväg dem. Men förgäves, de kom bara närmre och närmre, tur man har en stadig matte att gömma sig bakom. Men nyfiken ändå så kunde hon inte låta bli, hon fortsatte morra och göra utfall och reste ragg! Nästa gång kanske hon törs nosa lite - eller äta bajs - värdsagott!

Några bilder

Lojsan och Maggie.

Maggies favoritställe, bästa kattutkiken...

Istället för tårta på födelsedagen.

Himla trevlig hund

Tänk vilken tur vi har haft som har fått tag i en så jättetrevlig hund. Nu har hon bott hos oss i två månader och det har bara varit roligt hela tiden.

Vi hade tur och fick inbjudan till en klickerträningsgrupp redan innan vi hämtat Maggie. Vi visste inte då vad klickerträning var, men eftersom de höll till i ett ridhus så tyckte vi att det överhuvudtaget kunde vara kul att träffa andra hundar och hundägare utan att stå och frysa i snön. Men sen var vi fast. Klickerträning går (som jag ser det) ut på att uppmuntra hundens egna initiativ. När hunden gör något som man vill förstärka så belönar man den, med godis eller något annat som hunden gillar, lek, bus, kel... Själva klickern är en liten plastgrej som klickar när man trycker på den. Man kan klickerträna utan den, tex med vissling, "bra" etc, men det är en smart grej. Man klickar när man vill belöna hunden, exakt när hon gör det man vill, och sen gör det inte något om själva belningen dröjer några sekunder, det viktiga där att klicka rätt. Det är också viktigt att inte skälla på hunden eller fya den för att den gör "fel", det tar bort hundens egna initiativ, och hunden måste våga göra fel för att tillslut hitta rätt. Det är så kul med klickertäning för det funkar jättebra och jättefort. Och Sir Edison - man får många korvbelöningar om man gör som dom vill, men bara pyttesmå bitar! (Matte kan tyvärr dela en falukorvsskiva i mer än 50 bitar...)

Klickerträning

Nu har både Lojsan och jag läst Klickerträningsboken. Och på måndagsträffen i ridhuset är det bara klicker som gäller. Men det roliga är att det funkar - hittills. Maggie kan sitta, nudda handen (första steget för inkallning) och sen igår även ligga ( fast inte på sågspån när det är kallt!). I det stora hela så funkar det mesta riktigt bra. Det vanliga hundhyfset fixar hon; inte hoppa, inte skälla, dyka upp när man ropar (om inte direkt). Det som vi behöver träna mer på är att gå utan att dra , även om det går mycket bättre nu. Och så ensamträningen förstås. Men det gick bra i fredags och idag så vi fortsätter träna och håller en tumme.

Födelsedag och ridhusträning

Nu har Maggie fyllt två år! Firades med ett stooort ben.

Ensamträningen går lite si och så. Förra veckan så tuggades det på dörrfodren i tvättstugan, så nu försöker vi med en ny taktik. I dag så sov jag uppe när siste man lämnade skutan för dagen. Ingen chans att hon visste att jag va på övervåningen. Hon skällde ett par gånger och sen blev det tyst. När jag kom ner lite senare så sov hon lugnt i köket! Vi hoppas....!

Och igår va det träning i ridhuset. Hästbajs är visst väldigt gott. Men när träningen började på riktigt så var focus bara på Lojsan. Och på slutet så tränade vi lite inkallning, och trots tre andra hundar i närheten så kom hon direkt när Lojsan ropade, hon tittade inte ens åt de andra! Mycket imponerande.

En vecka senare

Maggie har börjat vänja sig rätt bra vid oss. Hon sover i Lojsans säng nästan hela nätterna och promeneras med av hela familjen växelvis. Det svåraste just nu är att hon inte alls gillar att vara ensam, så fort vi stänger dörren så yls och skälls det hejdlöst. Vi håller på med ensamhetsträning - men det är svårt.

I går kväll så va Lojsan, jag och Maggie på klickerträningskurs. Många hundar blir e´! Maggie va så duktig, skällde bara lite och drog nästan inget alls. Lojsan (som är ansvarig för träningen) fick en del bra tips och lyckades mycket bra med kontaktövningar. Träffade en annan Jack Russell vars mormormatte kan tänka sig att gå ut med Maggie också ibland!

Idag åkte Lojsan och Faren till sjukhuset på några dar - undrar var Maggie tänker sova då?

Nu är vi hundägare!

I lördags åkte vi och hämtade Maggie. Vi satt länge och pratade och fick svar på en massa frågor. Lojsan och Maggie tog en promenad (Bror va hos en kompis) och så åkte vi hem. Maggie är van att sitta i bur när hon åker bil, mycket smidigt. Vi stannade och kompletteringshandlade på en djuraffär - uj, uj så mycket prylar det finns!

Väj hemma så sprang Maggie runt och nosade lite innan hon kom till ro i soffan med oss. En rikig soffpotatis verkar det som. Mycket passande;) på natten sov hon i sängen hos både Lojsan och Bror.

I söndags var det skidorientering på golfbanan så då blev det en rejäl promenad. Vi testade att släppa henne lös lite men det kommer nog att ta lång tid innan hon kan springa helt lös. Hon hittade sorkspår (?) under snön och grymtande som en liten gris så grävde hon ner sig efter... det är ju en grythund ursprungligen!

Och i går stannade Faren hemma och jobbade på fm och sen kom jag hem. Ett problem som vi inte förutsåg är att hon inte gillar att vara ensam. Hon gnäller, ylar och skäller så fort man går ut. Det blir det första stora träningsprojektet.

Ska vi - ha hund?

Det har väl aldrig funnits i våra huvuden? Mammanonna som är allergisk och så gillar vi ju att fara och flänga på kortare och längre resor. Men nu i höst så har livet vänt sig igen och då helt plötsligt så upptäckte vi att det nog vore trevligt att ha en hund.

Efter diverse undersökningar (ska nå´t göras så ska det göras ordentligt), många lästa böcker och webbsidor, prat med hundägare, kennelklubben, besök på utställning så kom vi tillslut fram till att en Jack Russell nog skulle passa oss.

Sagt och gjort. Letade reda på en kennel som kunde låna ut en hund till oss ett tag så att vi fick kolla främst allergin men också om det skulle funka rent praktiskt. Vi fick låna Stella: 13 månader, släthårig och mycket snäll och mild. Inte alls rastypisk...Och det har gått riktigt bra, tillochmed de mest förhärdade hundmotståndarna har fallit till föga. Vi har i och med lånet av Stella också konstaterat att vi i varje fall inte är intresserade av en valp just nu. Och eftersom kennelägaren var mycket tydlig med att just Stella kunde vi inte få behålla så började vi titta efter en annan hund.

På julafton fanns en annons i lokaltidningen där man sökte en helfodervärd till en 2-årig Jack Russelltik. Just i juldagarna hade vi inte möjlighet att ringa men efter nyår så... Och efter ett besök hos Maggies ägare förra helgen så kom vi överens om att det nog skulle bli Maggie och vi.